Namn i den buddhistiska traditionen

Namn är en viktig och central sak i våra liv. Namnet blir en bärare av vår identitet, vem vi är, och något som andra kan känna igen oss med. Ändå kan det fullständigt missa vem vi i djupaste bemärkelse är eller vill vara. Rumi, en sufisk poet på 1200-talet, skrev en förunderlig poesi – mångbottnad och rik – och fångar i denna dikt kanske något av mysteriet.

I åratal gjorde jag som andra och försökte lära känna mig själv.
Jag kunde inte, i mitt hjärta, bestämma mig för vad jag skulle göra.
Oförmögen att se, hörde jag mitt namn ropas.
Då gick jag ut.¹ 

Kanske var det hans sanna namn. Tagande av nytt namn är vanligt i de flesta religiösa traditioner och markerar på ett påtagligt vis personens åtagande. Jag kommer här främst att skriva utifrån min egen tradition, Buddhistiska gemenskapen Triratna (f.d. Västerländska Buddhistordens Vänner, VBV). Jag tror ändå att det någotsånär speglar den buddhistiska traditionen i stort.

En av mina ordensvänner i England är Ratnaghosha, som ordinerar män in i Buddhistorden Triratna, som jag tillhör. Han berättar att han ofta innan en person ska bli ordinerad säger till dem: ”Jag ser fram emot att få höra vad ditt äkta namn är.” Han har själv ordinerat fem  män och givit dem nya buddhistiska namn, och tänker sig att namnet ska fånga positiva egenskaper som personen till viss del redan har eller behöver utveckla.

Hur går det till?
Hur går det till när man väljer namn? Ratnaghosha berättar att det för honom är en process som startar ett eller två år innan han ska ordinera personen. Han tänker på dem, på deras egenskaper och vad de kan behöva utveckla. Han tänker på deras intressen och förmågor. Sedan fokuserar han på en egenskap och frågar sig om en buddhistisk term kan fånga den. Därefter ser Ratnaghosha hur namnet låter i relation till samhället och personens familj och vänner. Han tar hänsyn till personens bakgrund. Ibland slår han i ett pali- eller sanskritlexikon, för att se om något ord fångar det han söker. Alla namn kontrolleras sedan av några buddhistiska akademiker, så att man med säkerhet vet att det går att använda och har en accepterad betydelse.

Det är viktigt att tänka på att personen ska ha detta namn för resten av livet, och att det kommer att vara en viktig och passande påminnelse om åtagandet och ordinationen.² Särskilt den privata ordinationen är en mycket känslostark och avgörande händelse i en människas liv, berättar Ratnaghosha. Att få ett nytt namn har en stark effekt på en och symboliserar ens nya identitet. Ratnaghoshas eget namn betyder ”värdefullt tal eller röst”, som han är mycket nöjd med.

Ratnaghosha ser namnet inte blott som personens buddhistiska namn utan deras verkliga namn. När man söker ett nytt namn finns det en sida som inte är så rationell, utan mer intuitiv. För en del är den sidan den mer avgörande. De män  han ordinerat har alla varit nöjda med sina nya namn. En av dem såg en orm precis innan han kom till ordinationshyddan och trodde att han skulle få ett namn med naga (som betyder orm eller drake) i sig, vilket han fick. Nagasiddhi blev hans namn, ”en som äger nagornas förmågor”, d.v.s. djup och visdom.

Ibland kan det nya namnet till en början kännas konstigt och främmande, men de allra flesta växer in i sina namn, som jag själv gjort. De flesta behåller sina civila namn, för enkelhetens skull, men en del byter namn. Min norska ordensbroder Gunaketu behöll sitt efternamn men bytte de andra, och heter nu Gunaketu Kjönstad.

Ofta två ord
I alla buddhistiska traditioner är det så att när någon formellt tar tillflykt till de tre juvelerna (Buddha, Dharma och Sangha), och även åtar sig en etisk träningskod att försöka efterleva, får de också ett nytt namn. Namnet består ofta, men inte alltid, av två ord med rika dharmiska innebörder. De hänvisar ofta till buddhistisk lära och tradition på ett tydligt och upplyftande vis.

Att namnen är tvådelade kan bero på att man inte vill uttömma möjligheterna, men ej enbart. Det ger en större frihet att kombinera eller komplettera egenskaper.
Mitt eget namn, Viryabodhi, består t.ex. av virya och bodhi. Virya betyder ”energi i strävan mot det goda/skickliga” eller skicklig strävan, medan bodhi helt enkelt betyder ”upplysning eller uppvaknande, det högsta goda”. Det kan sammanfattas som ”energi i strävan mot upplysning”.

Det här namnet – som jag också är stolt över och nöjd med – använder jag i alla buddhistiska sammanhang. Medan jag på banken och i andra civila ärenden använder mitt svenska namn, Anders Sjöberg. Det är dock Viryabodhi som jag är, som fångar min essens, min vilja och önskan i livet. När någon säger Anders träffar det inte riktigt längre mitt hjärta, ett förhållande som känns lite kymigt ibland.

Gammal sed
Tagande av nya buddhistiska namn är enligt professor Alan Sponberg (Saramati³) en gammal sed som kan spåras tillbaks till Ashokas tid, ca. 250 f.v.t.. och som blev mer etablerad under den indiska buddhismens mahayanafas. Seden följde därefter med buddhismen till andra länder och kulturer. Enligt Saramati föregås munk- eller nunnenamn i Kina av ett tecken som betyder Shakya (som i Shakyamuni – ett av den historiska buddhan, Gautama Buddhas namn), och anger därför deras andliga släktskap. I Vietnam har Thich, som i Thich Nhat Hanh, samma betydelse. I vissa buddhistiska traditioner får man nya namn vid flera tillfällen, t.ex. vid viktiga initieringar eller högre ordinationer.

Då tidigare kastlösa indier (som numera ofta kallas daliter) konverterat till buddhismen från 1960-talet och framåt, inspirerade av Dr. Bhimrao Ambedkar, var det vanligt att de enligt gängse tradition också tog ett nytt buddhistiskt namn. Deras tidigare namn kunde ofta vara nedvärderande och kastbestämmande och kunde ha betydelser som ”smutsig” eller ”krokodil” (som kryper på magen). Namn de förståeligt nog var mer än glada att frigöra sig från.

Det nya namnet blir en ständig påminnelse för både en själv och andra om ens strävan och önskan. Det lyfter fram vår innersta potential och hjälper oss att förverkliga den.

________________________
1. Quatrain nr. 77, från Open Secret, Versions of Rumi, by John Moyne and Coleman Barks, Threshold Books (Översättning Viryabodhi).
2. Ordination inom Triratna är ett mellanting mellan munk/nunne- och lekmannaordination. Man tar de tre tillflykterna, tio föreskrifter (en fördjupning av de fem vanliga) och fyra ordinationslöften, som uttrycker andan i ordinationen. En ordinerad kallas Dharmachari(ni), den som färdas eller lever enligt Dharma, följt av deras namn.
3. Saramati är ordinerad i Triratna och tidigare professor vid University of Montana, USA. (Enligt honom har inga akademiska studier gjorts i ämnet.)

Print Friendly, PDF & Email