Puja till Akasadhatesvari

painting by Kumuda

painting by Kumuda

Lejoninnans rytande

en puja till Akāsadhatesvari
av Vessantara

introduktion

Den här pujan till Akāsadhatesvari är en av fem pujor tillägnade de fem kvinnliga buddhorna (de 5 Prajnas) – gemåler åt de fem buddhorna. Det finns en mycket rik symbolik förknippad med de fem manliga och kvinnliga buddhorna. De kvinnliga förknippas framför allt med de fem elementen och de fem visdomarna. Akāsadhatesvari förkroppsligar elementet rymd och Dharmadhātu-visdomen, såväl som en mängd andra symboliska associationer.

Den särskilda form av Akāsadhatesvari som denna puja är ägnad beskrivs i en serie av sadhanor som heter Mandalans drottningar. I sadhanan visar hon sig sittande på en ren vit lotusblomma och en månmatta. Så här beskrivs hon:

”Hennes kropp är strålande vit och hon sitter i vajraställningen (med korslagda ben). Hon har utsökta kläder, bär smycken med safirer och andra ädla smycken. Hon håller händerna framför hjärtat, i mudran som vrider dharmahjulet. Mellan högra handens tumme och pekfinger håller hon stjälken till en ljusblå lotusblomma, som blommar vid hennes högra axel. På lotusblomman vilar en månmatta och på den står ett gyllene dharmahjul. Hennes vänstra hand håller också i stjälken till en ljusblå lotusblomma, mellan tumme och pekfinger. Lotusen blommar vid hennes vänstra axel, med en månmatta och på den står en vajraklocka.

På huvudet bär hon en krona med fem juveler. Hon har långt svart hår, en del samlat i en hårknut och resten faller fritt över hennes axlar. Framför hårknuten sitter den strålande vita buddhan Vairocana. Han sitter i vajraställningen, hans händer vilar i dhyanamudran i hans knä och i dem vilar en gyllene sol.

Akāsadhatesvaris huvud och kropp omges av ljusauror. Hon är drottninglik, mycket vacker och ler mot dig med ett fridfullt leende.”

Man kan göra tillägg till pujan, till exempel inkludera recitationen av tillflykter och föreskrifter, efter tredje stycket, och Akāsadhatesvaris mantra – OM SARVA BUDDHA JNANA AM SVAHA – samt genom att göra offergåvor.

Vördnad

Jag hyllar alla buddhor
i rymdens alla riktningar,
och jag hyllar dig,
Akāsadhatesvari,
den strålande rymden
ur vilken alla buddhor uppstår.

Din rymd är inte den mörka ensamheten
som skiljer galaxerna åt,
utan den levande och vibrerande ljussfären

som är själva medvetandet.

Du gränslösa drottning,

ditt sinne förnimmer

alla sakers sanna natur.

För att glädjas åt ditt sinne,

trollar jag fram i rymden,

tomhetens blommor,

tomhetens parfym,

tomhetens ljus,

tomhetens vatten

och tomhetens musik.

Dessa värdefulla gåvor,

frambringade ur mitt sinne,

fyller rymden, ovan och under,

på varje sida,

oräkneliga och oändliga som rymden.

På detta vis ger jag av mig själv till dig,

det ofantliga till det ofantliga,

skönhet till skönhet,

tomhet till tomhet.

om sarva buddha jñāna am svāhā

Hyllning

Du fridfulla drottning,

vad kunde nånsin störa din rymd?

Evigt stilla,

all rörelse ryms inom dig.

Evigt tyst,

alla ord finns inom dig.

Evigt lugna,

alla begrepp ryms inom dig.

Inför dig,

drottningars drottning,

prostrerar jag utan att röra mig,

hyllar dig utan att tala,

ger mig hän åt dig utan tanke.

Tagande av tillflykt

Visdomens drottning,

i denna värld av ständig förändring

där allt tonar bort lika snabbt

som andedräkten på en spegel,

vad kan jag ta tillflykt till?

Inte till form eller känsla (vedana),

inte till ord eller begrepp,

inte till något sinnesobjekt,

endast till sinnets egna natur.

Rymd är mig mer nära än andningen,

närmare själva hjärtat i tillvaron,

ändå tänker jag sällan på den.

Sinnets sanna natur

är mer nära än rymd,

vid livets själva hjärta,

ändå känner aldrig igen det.

Du rymdens sinne,

rent, kristallklart, vetande,

alla Buddhors öppna hemlighet,

till dig tar jag tillflykt.

(ev. Tillflykter och föreskrifter.)

Bekännelse av fel

Drottning av vitt ljus,

inför dig som inte har åsikter,

bekänner jag den envisa själv-upptagenheten,

den djuprotade okunnigheten,

som spjälkar tusentals falska idéer,

som skymmer mitt seende och handlingar.

I tron att både jag och världen

verkligen finns,

klänger jag fast vid saker

med bortkastat/värdelöst hopp.

I tron att både jag och världen

verkligen finns,

lever jag ängslig och rädd,

med döden och sönderfall i hälarna.

O rymdens drottning,

även om jag talar om kärlek och omsorg;

när jag ser hur jag handlar,

är ändå JAG i centrum av allt,

runt vilken månen och stjärnorna kretsar.

Åh, snälla hjälp mig att känna igen

att det ”jag” jag håller så fast vid,

orsakar både mig och andra smärta,

är bara en sinnesvana,

tom som ett sommarmoln.

Glädjas över förtjänster

Den totala frihetens drottning,

för min egen skull

och för allt levandes skull

gläds jag över dig,

och över vår stora lycka.

Lidandet hade kunnat vara gränslöst,

samsāra kunde varit utan ände.

Jag gläds åt alla dem

som pekat ut Vägen

som leder bortom all smärta:

till det ofödda,

det ogjorda,

det osammansatta.

Livet hade kunnat sakna mening,

döden hade kunnat vara slutet.

Jag gläds åt att bortom födelse och död

finns din ändlösa sfär –

strålande,

tidlös,

fulländad i sig.

Ödmjuk vädjan

Gudinna över sanningens sfär,

det finns ingen anledning

att be dig stanna kvar,

för hur kunde sanningen nånsin försvinna? Medvetandet är evigt,

och kan inte förgöras.

Det gyllene hjulets gudinna

det finns ingen anledning

att be dig undervisa,

för i hela världen,

i alla tider,

är det du som sätter igång

doktrinens (tidlösa) hjul.

Var Dharma än skulle försvinna

är det du som sätter igång den igen.

Alla blivande buddhor,

som till slut anländer till vajrasätet,

ser morgonstjärnan

som är din visdom.

I Rådjursparken i Sarnath

visade du dig.

Det var du som öppnade Kaundiniyas ögon,

du som satte alla fem asketer

på det odödligas bana.

Det rena medvetandets gudinna,

men jag behöver be dig att undervisa,

för likt en utmattad resenär,

som kämpar för att hålla sig vaken,

är det endast genom att ropa på dig

som jag kan rädda mig

från att falla tillbaka till omedvetenhet,

tillbaka till samsāras drömmar av illusion.

Och jag ber dig från mitt hjärta

att ha omsorg om mig och hela världen:

må din undervisning om tomhet –

lejoninnans rytande –

för alltid eka,

genom tid och rymd.

Överlåtelse av förtjänst

Vid tidernas begynnelse,

en jordbävning i medvetandet,

skapades en stor klyfta

mellan subjekt och objekt,

till ett ”jag” och ett ”du”,

över denna klyfta ropar vi

med stor längtan till varandra.

Åh, icke-dualismens drottning,

genom förtjänsterna att vara dig hängiven,

och genom kraften i din medkänsla

för alla levande varelser,

må subjekt och objekt förenas,

likt gamla förlorade kärlekar.

Genom kraften i dina sanningsord

må denna klyfta av lidande

äntligen få stängas.

Må våra sinnen bli hela.

Må livet bli en helhet.

Genom kraften i din stora kärlek

må all åtskillnad försvinna.

Må vi alla stiga in i Dharmadhātus

strålande visdomsrymd.

Första versionen 2003.

www.vessantara.net

vessantara@hotmail.co.uk

(Översättning av Viryabodhi,

februari 2013, Nya Zeeland.)

Print Friendly, PDF & Email