Vad är buddhism? – en kort introduktion

I stort sett alla beskrivningar av buddhismen tar sin utgångspunkt i Buddha, så kanske det bör vara vår startpunkt här också. Gautama Buddha var den historiska personen som levde för drygt 2500 år sedan, i norra Indien, som sökte vägen till fullkomlig befrielse (bodhi) och fann den under ett träd under djup meditation. Sedan lyckades han förmedla till andra det han upptäckt (Dharma) för att även de skulle kunna se och vakna upp.

Buddha undervisade i drygt 40 år och etablerade en gemenskap (en Sangha), som frodas än idag. Buddha har även en mängd andra namn eller benämningar som man stöter på i texterna, t.ex. Shakyamuni (den vise från shakyaätten), Tathagata (”den som gått bortom” eller ”kommit från bortom”), Sugata (den lycklige) och Jinan (den seger­rike).

Om han levat idag kan man undra vad han gjort, när hela världen kunnat vara hans undervisningsfält. Vad skulle han sagt till dagens buddhister och betonat nu? Troligtvis samma tidlösa lära och i stort sett samma metoder för uppvaknande. Men skulle något vara annorlunda? Det är kanske en fråga som dagens buddhister borde ställa sig, vad är idag effektiva metoder för uppvaknande?

Buddhismen är en tradition som alltsedan Buddhas dagar utövats och utvecklats på många ställen i världen, ofta i vitt skilda kulturer. Redan under buddhismens tidiga historia i Indien uppstod det olika skolor med lite olika betoningar av vissa läror, ibland levde munkar till dessa traditioner harmoniskt under samma tak. Framför allt när den kom till nya kulturer och civilisationer var buddhismen tvungen att finna nya uttryck, ibland nya ord, för att förmedla sitt budskap. Därav kan de olika formerna av buddhism se ganska olika ut och det finns inte en ortodoxi, snarare en ortopraxi (snarare gemensamma praktiska övningar som man utgår ifrån, än dogmer som alla skall tro på).

Det finns dock några tydliga och gemensamma nämnare för alla buddhistiska traditioner. Här är några, kanske de mest centrala: de tre juvelerna (Buddha, Dharma och Sangha), de fyra ädla sanningarna, den ädla åttafaldiga vägen, villkorlig samverkan (eller samberoende uppkomst, pratitya samutpada på sanskrit, paticca-samuppada på pali). Låt oss titta lite grand på var och en av dem.

De tre juvelerna
Buddhismen kan sammanfattas under dessa tre skatter eller juveler och en buddhist är någon som tar tillflykt till dem (för mer se under buddhist?).

Buddha – den upplyste eller uppvaknade – den historiska Buddhan.
Dharma – hans lära eller väg.
Sangha – den buddhistiska gemenskapen, särskilt de som nått insikt, men även den breda sanghan av alla dem som följer Buddhas väg.

De fyra ädla sanningarna & den ädla åttafaldiga vägen
Bland alla läror och all buddhistisk undervisning är det nog dessa två som är mest omskrivna. Men tyvärr har de även blivit mycket missförstådda, särskilt de fyra ädla sanningarna och av dem särskilt den första, sanningen om dukkha, otillfredsställelse, eller som den ibland översätts: sanningen om lidandet. I vår svenska National­encyklopedi står det att ”allt är lidande”. Detta borde någon gång rättas till. Om buddhismen byggde på en sådan förenklad sanning, vore knappast buddhister så glada och vänliga.

1. Sanningen om otillfredsställelse eller lidande (dukkha)
2. Sanningen om orsaken till dukkha, vilket är gripande, begär (eller aversion)
3. Sanningen om dukkhas upphörande, befrielse eller uppvaknande (nirvana, nibbana)
4. Sanningen om vägen som leder dit – den ädla åttafaldiga vägen

En författare beskriver dem inte så mycket som ädla, utan förädlande. Eftersom de har en förädlande och renande inverkan på en då man kontemplerar dem. Den åttafaldiga vägen sammanfattas under tre rubriker, eller övningar som de också kallas: etik, meditation och visdom. (De åtta stegen är: rätt förståelse (vision), rätt känsla, rätt tal, rätt handling, rätt försörjning, rätt strävan, rätt medvetenhet och rätt absorption.)

Villkorlig samverkan (eller samberoende uppkomst)
(pratitya samutpada på sanskrit, paticca-samuppada på pali)
När man talar om kärnan i Buddhas insikt, i alla former av uppvaknande, brukar man framför allt utgå från denna centrala princip: att alla saker och fenomen uppstår beroende av en mängd olika villkor. De fyra ädla sanningarna, såväl som all annan buddhistisk lära, bygger på denna princip. Såväl vårt lidande som vår lycka och glädje uppstår beroende av olika villkor eller omständigheter.

Om vi därför tydligt ser och upplever detta, kan vi leva våra liv så att de leder till befrielse. Det tycks vara en bedrägligt enkel princip, men den är djup och svårfångad av vårt mänskliga medvetande, som så lätt blir upptaget av ytliga oväsentligheter. Budskapet är att vi har vårt öde i våra egna händer och den buddhistiska vägen är i allt väsentligt en träning för att nå denna befrielse.

Viryabodhi
(mars 2006)

 

 

Print Friendly, PDF & Email