Vimalakirti-nirdesa

Det är en ren fröjd att arbeta med texten för nästa bok: Den outgrundliga befrielsen, teman ur Vimalakirti-nirdesa. Det är en kommentar av Sangharakshita på en viktig mahayana-text, som haft ett stort inflytande på Triratna och många i dess sangha. Det är en av mina absoluta favoritböcker av Sangharakshita.

Texten är översatt av Lisbet Hvarfner för ett antal år sedan och nu går jag igenom den för andra gången, för att kolla mot det engelska originalet, snygga till språket, rätta små fel, kolla fotnötter etc. För tillfället är jag inne på kapitel 4, Den transcendentala kritiken av religion – helt underbart. Jag skulle gärna citera, men väntar lite med det.

Bilderna nedan är på den engelska utgåvan och på Vimalakirti under en baldakin (en väggmålning från Mogaogrottorna i Dunhuang, Kina; tror att det engelska omslaget också härstammar från samma grottor.)

Marcus Lagerqvist arbetar med bilden till det svenska omslaget och det lär bli en nyskapelse värd att utforska och försjunka i …!

Här är ett utdrag från slutet av kapitel 4:

”När vi nu tittat lite närmare på några av de möten som lärjungarna och bodhisattvorna hade med Vimalakirti, borde det vara ganska tydligt vad huvudpoängen med det hela är. Vimalakirtis ”transcendentala kritik” påminner oss att hinayana är ett medel att nå ett mål. Mahayana är ett medel att nå ett mål. Buddhismen är ett medel att nå ett mål. Religion är ett medel att nå ett mål. Och målet är individens andliga utveckling.

Denna kritik har alltid varit en del av buddhismen. Buddha sa: ”Jag förkunnar Dharma med hjälp av bilden av en flotte.”[i] En flotte är användbar för att ta sig över vatten, men du skulle inte bära den med dig när du väl nått torra land. På samma vis är Buddhas lära användbar för att ta sig över samsaras vatten, men vi har ingen användning för den när vi nått den andra stranden, upplysningen. Det här betonas särskilt starkt i mahayana och kanske mest av allt i zen. Vi har japanska och kinesiska historier eller bilder som illustrerar detta. Till exempel hur den sjätte Patriarken river sönder Diamantsutran, eller historien om den vandrande munken som behövde bränsle för att han var frusen, och som högg upp och använde träbuddhastatyn i templet han vistades i. Och vi har mästaren berömda ord till sin lärjunge: ”Om du möter Buddha på vägen, döda honom!”

Det här är rätt så extrema och bisarra sätt att framhäva ett och samma budskap: buddhismen är bara ett medel att nå ett mål. Eftersom buddhismen alltid varit medveten om skillnaden mellan medel och mål, har den genom århundradena hållit sig andligt levande. Av samma skäl har den på det stora hela inte varit dogmatisk eller intolerant. Den har aldrig förföljt utövare av andra religioner. Och anhängarna av en viss buddhistisk tradition har sällan förföljt anhängarna av en annan.

Det måste ärligt sägas att andra religioner inte riktigt håller samma standard som buddhismen i detta avseende. De hjälper inte alltid individen att bli fri. De ser sig inte riktigt som medel att nå ett mål, på det sätt som buddhismen gör. De teistiska religionerna är speciellt hämmade av detta. De har ingen kritik av religion, varken transcendental eller någon annan; de har ingen självkritik. Det är därför nödvändigt att applicera den buddhistiska kritiken på dem, att vi får Vimalakirti att dyka upp. Och när vi gör det finner vi alltför ofta att andra religioner faktiskt inte alls är medel för individens utveckling. Granskningen blir av nödvändighet till en kritik.

En del människor tycker inte att man ska kritisera andra religioner än ens egen, eller att man inte ska kritisera religion överhuvudtaget. Men sådan kritik är oumbärlig för att vi ska upptäcka hinder för vår utveckling. Det är endast med hjälp av en sådan kritik som vi kan försäkra oss om att medlen för individens utveckling förblir medel och inte stelnar till självändamål.

Vi bör därför applicera samma granskning, till och med kritik, på varje företeelse som presenterar sig för oss som religion. Vi bör applicera den på kristendom, på buddhism, på hinayana, på mahayana och på vajrayana. Det är slående att Vimalakirti-nirdesa, en mahayanatext, visar upp bodhisattvornas ofullkomligheter. Det sker inte i någon av de andra välkända mahayanasutrorna; kanske det är en av Vimalakirti-nirdesas utmärkande uppgifter, att avslöja bodhisattvornas tillkortakommanden. De bodhisattvor vars beteende Vimalakirti kritiserar är av allt att döma inte arketypiska bodhisattvor; kanske är de novis-bodhisattvor. Senare ska vi se hur Manjushri (den främsta av alla arketypiska bodhisattvor) beskrivs som nästan fulländad.

Vi måste givetvis se till att vi applicerar kritiken på ett passande sätt; ibland är det mer passande att uttrycka uppskattning. En tumregel kan vara att först och främst applicera kritiken på oss själva. Om vi alla vände den transcendentala kritiken mot vår egen andliga praktik skulle det knappast finnas behov av en transcendental kritik av religion i allmänhet eller av vår egen religion i synnerhet. Vi måste vara försiktiga så att vi inte sparkar omkull stegen vi klättrar på – åtminstone inte förrän vi kan klara oss utan den. Vi behöver applicera denna kritiska granskning på varje övning vi gör – om det nu är meditation eller vördnadsövningar, läsandet av dharmaböcker eller lyssnandet till föreläsningar, våra hemförhållanden eller vårt arbete. Vi behöver hålla denna grundläggande fråga vid liv: hjälper det här mig att utvecklas? Vi får aldrig låta dessa saker bli till självändamål; de är medel att nå ett mål. Om vi kan hålla detta i åtanke så kommer vi själva att förkroppsliga religionens sanna anda, och samtidigt förkroppsliga den transcendentala kritiken av religion. Religionen kommer då hjälpa oss att bli fria. Och då kommer vi kanske att åtminstone få en försmak av den outgrundliga befrielsen.”

[i] Nanamoli, The Life of the Buddha, op. cit. s. 256.

Hur tillit uppstår

Padmasambhava av Aloka, på Padmaloka.

Råd från Padmasambhava

Än en gång talade mästaren Padma: Tsogyal, för att befria dig från den samsariska tillvaron måste du ha tillit till befrielsens väg. Detta betyder att tillit uppkommer genom villkor och omständigheter. Tillit uppstår när villkor och omständigheter samverkar och du tar förgänglighet till hjärtat. Tillit uppstår när du minns orsaker och följder.

Tillit uppstår när du läser de djupa sutrorna och tantrorna. Tillit uppstår när du umgås med trogna vänner. Tillit uppstår när du följer en mästare och andlig lärare. Tillit uppstår när du befinner dig i smärtsamma svårigheter.

Tillit uppstår när du ger offergåvor till en särskild helig plats. Tillit uppstår när du kommer i kontakt med outgrundligt beteende. Tillit uppstår när du får höra om förebilder i din tradition och om deras liv. Tillit uppstår när du lyssnar till vajrasånger om insikt (och framgång).

Tillit uppstår när du får se hur en annan människa lider. Tillit uppstår när du kontemplerar bristerna i den samsariska tillvaron. Tillit uppstår när du läser om den ädla läran och följer ditt intresse. Tillit uppstår när du lägger märke till egenskaperna hos andligt mogna personer. Tillit uppstår när du tar emot välsignelse från din lärare. Tillit uppstår när du samlar särskilda förtjänster.

Det är mitt råd till dig att aldrig skiljas från villkoren som får tillit att uppstå.

Än en gång talade mästaren Padma: Tsogyal, om du har tillit i ditt hjärta måste du få den att bestå. Om du inte har den, måste du få den att uppstå!

 

Advice from the Lotus-Born, s. 136–137

Närvarande

img_3249

Tack till Pia som bad mig titta på en översättning av dikten Mindful av Mary Oliver. Själv hade jag inte fastnat för den men är nu glad att ha putsat översättningen, och tolkat på svenska. Det blir alltid någon grad av tolkning.

Närvarande

Mary Oliver

Varje dag
ser eller hör jag något
som nästan
tar andan ur mig,
av ren förtjusning;
som gör att jag känner mig
som en nål
i en lysande höstack.

Det var det här jag föddes till:
att se, att lyssna,
att förlora mig
i denna mjuka värld –
att om och om igen träna mig
i konsten att glädjas
och att uppskatta.

Jag talar inte om det exceptionella,
det skrämmande eller förfärande,
eller det överdådiga,
utan om det ordinära, det enkla,
i de mest vardagliga företeelserna.

Du som är så lärd –
säger jag till mig själv –
hur kan du inte växa
med undervisning som denna:
det otämjbara ljuset i världen,
havets strålande reflektioner,
bönerna och viskningarna
som kommer ur gräset?

 

Morgonpuja

Supermånen i november 2016, bild Örebro Astronomi.

Den här Morgonpujan har vi haft på ett flertal retreater, fast på engelska. Så nu var dags att översätta den, tänkte jag, och gjorde så häromdan. 


Morgonpuja
av Vessantara

De 4 påminnelserna

Det mänskliga livet är värdefullt,
en möjlighet att vakna upp.
Men den här kroppen är obeständig;
redo eller ej, en dag kommer jag att dö.

Så det här livet ska jag tänka mig
som det lilla stänket från en regndropp,
en vacker liten sak som försvinner
i samma stund som den uppstår.

Den karma jag skapar
formar riktningen i mitt liv.
Men hur jag än handlar
finns det alltid svårigheter i livet;
ingen kan kontrollera det.
Endast Dharma kan, för alltid,
befria mig och andra från lidandet.

Därför ska jag minnas
mitt hjärtas längtan efter frihet,
och föresätta mig att använda
varje dag och natt
för att uppnå den.


De 4 brahma viharorna eller ”de omätbara”

Må alla varelser uppleva lycka 
och skapa villkoren för lycka.
Må alla bli fria från lidande
och de villkor som orsakar det.
Må de inte skiljas från den stora lyckan,
fri från lidande.
Må de dväljas i det stora jämnmodet
fritt från begär, aversion och villfarelse.


[alternativ version på Brahma vihara-verserna:
Må alla varelser bli lyckliga
och vara förenade med lyckans villkor.
Må alla varelser bli fria från lidande
och de villkor som orsakar det.
Må alla varelser uppleva den sorgfria glädjen
och vara förenade med glädjens villkor.
Må jag finna det stora jämnmodet
fritt från begär, aversion och villfarelse.
(och sedan möta både glädje och smärta lika,
med insikt i tillvarons natur.)]

En liten not på de alterativa brahma vihara-verserna. Jag har haft lite svårt att relatera till deras väldigt exalterade ordalag och skrev en egen version för tiotalet år sedan: Brahma vihara-verser. Som jag tycker mer fångar själv praktiken, vad man faktiskt gör eller försöker göra…

(översättning Viryabodhi.)


Dharma i en svår tid

img_0034

DHARMA I EN SVÅR TID

JACK KORNFIELD

Vilken åsikt du än har
ta dig tid att stilla sinnet och ta hand om hjärtat.
Gå sen ut och titta på himlen.

Kom ihåg rymden, det finns en tid för alla ting –
vinst och förlust, beröm och klander, expansion och kontraktion.
Lär dig av träden.
Öva dig i jämnmod och stabilitet.

Kom ihåg den tidlösa Dharman mitt ibland allt.
Tänk på det bästa inom människan.
Låt dig bli en fyrbåk med din integritet, dina tankar, ord och handlingar.
Att ha integritet i ens tal och handlande, ens goda egenskaper
och icke-skadande beteende ger välsignelser.

Kom ihåg de fyra ädla sanningarna, oavsett vilken politik som råder: begär, hat och okunnighet skapar lidande. Släpp taget om dem.
Kärlek, generositet och visdom leder till lidandets upphörande. Värna om dem.

Kom ihåg Buddhas råd:
”Hat stillas aldrig av hat, det stillas endast av kärlek (icke-hat).
Detta är en gammal och evig lag.”

Människan har friheten att från hjärtat välja kärlek, värdighet och respekt.
I varje situation håll fast vid respekten och odla medkänsla för alla.

Låt dig bli en fyrbåk av Dharma.
Mitt i all förändring, stråla ut ditt mod och din tillit.

Det här är din värld. Plantera goda frön
och vattna dem var du än befinner dig.

Då växer välsignelser för dig själv och för alla.

(publicerad i After the Election: Buddhist Wisdom for Hope & Healing – A special publication from Lion’s Roar magazine – översättning Viryabodhi, november 2016.)

Kärlek efter kärlek

img_0654

Kärlek efter kärlek

Det kommer en tid
när du med glädje anländer till
din egen port och
hälsar din ankomst,
när du ser dig i spegeln
och båda ler åt den andres hälsning,

och ni säger, sätt dig här. Ät.
Du kommer än en gång att älska främlingen som var du.
Häll upp vin. Skär upp bröd. Ge ditt hjärta tillbaka
till sig själv, till främlingen som älskat dig

genom hela livet, som du förbisåg
för en annan, som känner dig innan och utan.
Tag ned kärlekens bokstäver från bokhyllan,

fotografierna, de desperata anteckningarna,
skala bort din egen bild från spegeln.
Sätt dig. Låt ditt liv vara en fest.

Derek Walcott

(Översättning Viryabodhi.)

Om dharmapraktik från Milarepa

Om dharmapraktik från Milarepa

(funna när jag letade efter ett citat om glädje.)

”Du ska förhålla dig lugn
och vara medveten och samlad.
Om du möter obekväma omständigheter,
som stör ditt sinne,
håll då noga uppsikt över dig själv,
var vaken och påminn dig:
”Hotet från ilska är på väg.”
När du får tillgång till frestande välgång,
håll då noga uppsikt över dig själv,
var vaken och påminn dig:
”Hotet från begär är nu på väg.”
Om du får ta emot sårande, kränkande ord,
håll då noga uppsikt över dig själv,
var vaken och påminn dig:
”Sårande ord är bara örats illusioner.”
När du umgås med dina vänner,
var då vaksam och påminn dig:
”Låt inte avundsjuka uppstå i mitt hjärta.”
När du blir överhopad av tjänster och gåvor,
var då vaksam och påminn dig:
”Låt mig vara uppmärksam så att inte stolthet spirar i mitt hjärta.”


Vid alla tidpunkter och på alla vis, var uppmärksam på dig själv.
Försök alltid att övervinna oskickliga tankar inom dig!
Vad du än stöter på i dina dagliga göromål,
ska du begrunda deras tomma, illusoriska natur.
Även om det funnits hundratalet helgon och lärda samlade här,
skulle ingen av dem kunnat säga något mer.
Må ni alla vara lyckliga och framgångsrika!
Med glädje i hjärtat, må ni alla
ägna er åt att praktisera Dharma!”


[p 92-3, The Hundred Thousand Songs of Milarepa. Översättning, Viryabodhi, 2016.]

Om dharmapraktik från Milarepa

Om dharmapraktik från Milarepa

(funna när jag letade efter ett citat om glädje.)

”Du ska förhålla dig lugn
och vara medveten och samlad.
Om du möter obekväma omständigheter,
som stör ditt sinne,
håll då noga uppsikt över dig själv,
var vaken och påminn dig:
”Hotet från ilska är på väg.”
När du får tillgång till frestande välgång,
håll då noga uppsikt över dig själv,
var vaken och påminn dig:
”Hotet från begär är nu på väg.”
Om du får ta emot sårande, kränkande ord,
håll då noga uppsikt över dig själv,
var vaken och påminn dig:
”Sårande ord är bara örats illusioner.”
När du umgås med dina vänner,
var då vaksam och påminn dig:
”Låt inte avundsjuka uppstå i mitt hjärta.”
När du blir överhopad av tjänster och gåvor,
var då vaksam och påminn dig:
”Låt mig vara uppmärksam så att inte stolthet spirar i mitt hjärta.”

Vid alla tidpunkter och på alla vis, var uppmärksam på dig själv.
Försök alltid att övervinna oskickliga tankar inom dig!
Vad du än stöter på i dina dagliga göromål,
ska du begrunda deras tomma, illusoriska natur.
Även om det funnits hundratalet helgon och lärda samlade här,
skulle ingen av dem kunnat säga något mer.
Må ni alla vara lyckliga och framgångsrika!
Med glädje i hjärtat, må ni alla
ägna er åt att praktisera Dharma!”

[p 92-3, The Hundred Thousand Songs of Milarepa. Översättning, Viryabodhi, 2016.]