Kategoriarkiv: metta

Hyllning till bodhicitta från Gandavyuha sutra

Sudhana på sin resa, skulptur från Borobodur, Java.

Den här beskrivningen, en sort hyllning, av bodhicitta (önskan och strävan till upplysning för alla levande varelsers skull) är en favorit. Den finns bl.a. citerad i Sangharakshitas bok The Three Jewels. På något ställe har bodhicitta jämförts med metta (kärleksfull vänlighet), och hjärtat i den meditation där man odlar metta (metta bhavana), handlar i djupaste mening om samma sak som bodhicitta. Att önska lycka och välgång åt en annans lycka handlar ju om att önska dem äkta, djupast möjliga lycka, som är upplysningen. I förlängning önskar man dem då att de ska leva ett etiskt liv, ett liv som gör det möjligt att närma sig upplysningen – och allt vad det innebär.

Gandavyuha sutra handlar om pilgrimen Sudhanas andliga resa och beskriver hur han besöker många olika lärare, både manliga och kvinnliga, och hur alla leder honom vidare mot den mytiska avslutningen då han kliver in i Vairochanas torn och har en djup upplevelse av hur allt i universum är sammanlänkat, hur alla fenomen återspeglar varandra och påverkar varandra, etc.
Den koreanske författaren Ko Un skrev en populär tolkning av sutran, som finns på svenska som Ung Pilgrim.
Liknelser om bodhicitta
från Gandavyuhasutran
”Bodhicittan är som ett frö, eftersom alla buddhismens sanningar växer ur den. Den är som en gård, eftersom här produceras alla renhetens saker i världen.
Bodhicittan är som jorden, eftersom hela världen får stöd av den. Den är som vatten, eftersom passionens damm sköljs bort av den. Den är som vinden, eftersom den blåser över hela världen och inget stoppar den. Den är som elden, eftersom den förtär den dåliga logikens bränsle.
Bodhicittan är som solen, eftersom den lämnar inget på jorden oupplyst. Den är som månen, eftersom den fyller alla rena saker till fulländning. Den är som en lampa, eftersom den ser var vägen är jämn och var den är ojämn.
Bodhicittan är en landsväg, eftersom den leder till kunskapens stad. Den är som ett heligt vadställe, eftersom den håller borta det som inte hör hemma. Den är som en vagn, för den bär alla bodhisattvorna. Den är som en dörr, för den öppnar till bodhisattvornas alla gärningar.
Bodhicittan är som en stor retreatgård, eftersom den är en plats där man övar meditation och samadhi. Den är som en park, eftersom det är där man njuter av sanningen (dharmarati). Den är som ett värdshus, eftersom alla världens varelser får skydd där. Den är som en tillflykt, eftersom den är en välgörande tillflyktsort för alla varelser. Den är som en fristad, eftersom det är där alla bodhisattvorna vandrar.
Bodhicittan är som en fader, eftersom den ger beskydd åt alla bodhisattvor. Den är som en moder, eftersom den fostrar alla bodhisattvor. Den är som en sjuksköterska, eftersom den tar hand om alla bodhisattvor. Den är som en god vän, eftersom den ger goda råd till alla bodhisattvor. Den är som en kung, eftersom den överväldigar alla shravakor och pratyekabuddhor. Den är som en stor härskarinna, eftersom den uppfyller alla ypperliga löften.
Bodhicittan är som ett stort hav, eftersom den härbärgerar alla juveler av goda egenskaper. Den är som berget Sumeru, eftersom den tornar upp sig opartiskt över alla ting. Den är som berget Chakravada, eftersom den är ett stöd för hela världen. Den är som berget Himalaya, eftersom där växer alla slags kunskapsörter. Den är som berget Gandhamadana, eftersom där sprids alla slags skickliga dofter. Den är som rymden, eftersom den sprider ut det godas förtjänster i det oändliga.” o.s.v.
(översättning från engelska Viryabodhi, mars 2011)
Bilden kommer från Photodharma.

Meditation & medkänsla

Förra helgen (31/10-2/11) höll Padmavijaya och jag en helgretreat på Dharmagiri, egentligen med temat: medvetenhet och metta. Men det blev alltmer fokus på metta – kanske för att vi studerade texten nedan av Tarthang Tulku, som varit en av mina favoriter under flera år. Det var Ruchiraketu som först introducerade den för mig under en studieretreat 1996.

Det anmärkningsvärda med retreaten var att av 19 deltagare var 11 på retreat för första gången och ganska nya inför VBV – de var nöjda. Det är något speciellt att introducera folk till retreatlivet och allt som kommer med det. På lördagskvällen gav Padmavijaya och jag spontana berättelser om vad metta hade betytt och betyder för oss i våra liv – utan någon nämnvärd förberedelse – och med lite frågor efteråt. (bilden är från början av oktober!)

Läs och njut, om du inte redan har denna text i ditt hjärta:

Att öppna sig inför Dharma
Tarthang Tulku

meditation och medkänsla
Meditation och medkänsla är som solen och dess strålar. De är de bästa medlen att hela mental och känslomässig otillfredsställelse. Meditation – om den utövas varsamt – kan återställa kroppen och sinnet till deras naturliga flexibilitet och hjälper oss att utveckla tillit och öppenhet. Att nå framgång i meditation beror på vår förmåga att kommunicera med vårt eget hjärta. I hjärtat finns det värme och mycket positiva, lyckliga känslor, så att medkänsla fritt uppstår inifrån. När vi blir mer mottagliga inför vår egen inre röst, börjar vi känna oss lugna och avspända – våra problem verkar då inte så svåra. Något vackert lever vidare oavsett hur svår vår livssituation än må vara. Livet blir till en ny upplevelse varje stund. Vi lär oss verkligen att ta vara på oss själva och att utsträcka denna kunskap, detta ljus, till andra.
Det är därför mycket viktigt att vi får kontakt med oss själva i det meditativa tillståndet och att vi gör vår medvetenhet klar och sensitiv. När vi blir avspända kommer allt till liv. Vi smakar, vi hör, vi ser tydligare än förut. Våra sex sinnesorgan vaknar helt och hållet upp. Även om vi är väldigt upptagna i våra liv kan vi med säkerhet finna denna inre värme. Bara slappna av och släpp taget om allt – om än bara för ett par minuter – och bli stilla. När du en gång får kontakt med denna djupare energi inom ditt hjärta, kan du föra in den i din nuvarande upplevelse och använda den till att hela dig själv. På detta sätt börjar du öppna dig inför Dharma, genom att öppna dig inför dig själv.
(s. 155-6)

att uppskatta det vi har och är
Just nu, i denna stund, har vi redan en stor möjlighet. Använd vad du än har. Och om du inte har det du behöver eller vill ha, bekymra dig inte och var inte för angelägen att ha mer. Försök bara att uppskatta vad du än har – din kropp, ditt sinne, dina kläder, dina förnimmelser, dina känslor, din kunskap … vad du än har för dig. Var vänlig mot dig själv. Ta dig tid att begrunda vilket förmånligt tillfälle du har och se på den smärta, det lidande och den förvirring du ser hos andra. Du behöver inte upprepa gamla misstag … och en dag kommer du kanske att kunna hjälpa andra. När du känner dig deprimerad eller hopplös, eller desperat, använd dessa energier i din meditation. Och när du vid andra tillfällen är extremt glad och positiv, bli inte alltför bunden vid det. Med andra ord, vad som än händer, upp eller ned, använd tillfället till att lära dig av denna upplevelse, och att bli mer medveten. När allt har blivit till meditation kommer du att finna denna balans, denna frid och förnöjsamhet. Livet kommer inte att verka så svårt och du kommer oupphörligen att bli alltmer öppen inför att uppskatta allt det du redan har och är.
(s. 282-3)

från Crystal Mirror IV, Opening to the Dharma, Tarthang Tulku. (Översättning Viryabodhi)

Brahma Vihara verser

Under min ensamretreat i mars reflekterade jag över vad metta (kärlekfull vänlighet) är och betyder. Det är en väldigt central och viktig egenskap i buddhismen, som också hänger ihop med vad som kallas de fyra brahma viharorna (de himmelska boningarna). De är metta, medkänsla (eller karuna på sanskrit och pali), glädje eller mer precist glädje över en annans glädje (mudita) och till sist jämnmod (upeksha). Det är starka känslor eller sinnestillstånd och det finns en meditationsövning för var och en av dem. Den grundläggande är metta bhavana (utvecklandet, eller odlandet, av metta – kärleksfull vänlighet).

I meditationen lät jag upplevelse finna ord, som på något vis uttryckte eller för mig fångade essensen av dessa tillstånd. Resultatet blev dessa verser, som jag vill dela med mig här. De finns med i senaste numret av
BODHI buddhism för idag, den tidning som vi ger ut genom Västerländska Buddhistordens Vänner (www.vbv.se). Flera personer som läst dem i BODHI har hört av sig och kommenterat att de fann verserna hjälpsamma, vilket gläder mig. De går mycket väl att använda innan en meditation, eller efter, eller som en påminnelse under dagen. En dag kommer jag att skriva mer om metta och brahma viharorna. Här är en länk till en artikel om Metta bhavana. För en behandling av de fyra brahma viharorna finns det en bra artikel på engelska av Tejananda från en retreat med samma tema.

Brahma vihara verser

Må alla varelser vara lyckliga
och förenade med lyckans villkor.
Må alla varelser bli fria från lidande
och de villkor som orsakar det.
Må alla varelser uppleva (den sorgfria) glädjen
och vara förenade med glädjens villkor.

Må jag finna det jämnmod
som jag kan möta
både glädje och smärta lika,
med insikt i tillvarons natur.

Må jag vara stadig i min metta (kärlek),
alltid redo att se
med hjärtats vänliga ögon.
Må jag inte sluta mig
eller falla till föga
för irritation och ilska.

Må jag vara frikostig
med min medkänsla,
och sträcka mig ut
till de som har det svårt.

Må jag inte vända mig bort
av rädsla eller bekvämlighet.
Må jag vara jämn i min glädje över andras glädje
och inte hålla något tillbaka.
Må jag inte snärja in mig i avundsjukans,
och missunnsamhetens, snåla klädnad.

Må jag ha modet att inse
rötterna till glädje, smärta och lycka,
och lära mig att bemöta alla
med samma varma (och rena) jämnmod.
Må jag inte dra mig tillbaks
och bli likgiltig inför andra.
Må jag modigt möta livet
i sin helhet,
och finna den insikt som befriar.

Viryabodhi

(11 mars 2006 och senare)