Under en ensamretreat i mars 2006 reflekterade jag över vad metta (kärleksfull vänlighet) är och betyder. Det är en väldigt central och viktig egenskap i buddhismen, som också hänger ihop med vad som kallas de fyra brahma-viharorna (de himmelska boningarna). De är metta, medkänsla (eller karuna på sanskrit och pali), glädje eller mer precist glädje över en annans glädje (mudita) och till sist jämnmod (upeksha skt., upekkha på pali). Det är starka känslor eller sinnestillstånd och det finns en meditationsövning för var och en av dem. Den grundläggande är metta-bhavana (utvecklandet, eller odlandet, av metta – kärleksfull vänlighet).
I meditationen lät jag min upplevelse finna ord, som på något vis uttryckte eller för mig fångade essensen av dessa tillstånd. Resultatet blev dessa verser, som jag vill dela med mig här. De finns med i senaste numret av BODHI – buddhism för idag, den tidning som vi gav ut genom Västerländska Buddhistordens Vänner, numera Buddhistiska gemenskapen Triratna. Flera personer som läst dem i BODHI har hört av sig och kommenterat att de fann verserna hjälpsamma, vilket gläder mig. De går mycket väl att använda innan en meditation, eller efter, eller som en påminnelse under dagen. En dag kommer jag att skriva mer om metta och brahma viharorna. Här är en länk till en artikel om Metta-bhavana. För en behandling av de fyra brahma-viharorna finns det en bra artikel på engelska av Tejananda från en retreat med samma tema. Sangharakshita tar också upp dem i boken Buddhas ord om kärleksfull vänlighet, liksom mycket mer om metta och metta-bhavana. Verserna finns också på engelska och estniska.
Brahma vihara verser
Må alla varelser vara lyckliga
och förenade med lyckans villkor.
Må alla varelser bli fria från lidande
och de villkor som orsakar det.
Må alla varelser uppleva (den sorgfria) glädjen
och vara förenade med glädjens villkor.
Må jag finna det jämnmod
som jag kan möta
både glädje och smärta lika,
med insikt i tillvarons natur.
Må jag vara stadig i min metta (kärlek),
alltid redo att se
med hjärtats vänliga ögon.
Må jag inte sluta mig
eller falla till föga
för irritation och ilska.
Må jag vara frikostig
med min medkänsla,
och sträcka mig ut
till de som har det svårt.
Må jag inte vända mig bort
av rädsla eller bekvämlighet.
Må jag vara jämn i min glädje över andras glädje
och inte hålla något tillbaka.
Må jag inte snärja in mig i avundsjukans,
och missunnsamhetens, snåla klädnad.
Må jag ha modet att inse
rötterna till glädje, smärta och lycka,
och lära mig att bemöta alla
med samma varma (och rena) jämnmod.
Må jag inte dra mig tillbaks
och bli likgiltig inför andra.
Må jag modigt möta livet
i sin helhet,
och finna den insikt som befriar.
Viryabodhi
(11 mars 2006 och senare)
Hej Viryabodhi,
Läste just din lilla artikel om namn i den buddhistiska traditionen. Har varit lite kämpigt här i Sverige med gamla vänner som jag träffat då jag introducerar mej som Nagesvara. Verkar ibland som om jag bygger väggar snarare en broar mellan mig själv och andra. Tex frågade en kvinna lite spydigt om jag nu ägnade mitt liv åt att samla god karma för en bättre återfödelse. Jag blev lite paff och sorgsen när jag bemöttes på ett så omänskligt (eller kanske mänskligt) sätt och känner mig nu lite förvirrad över vilket namn jag ska använda utanför sangha-kontexten. Min närmaste vänner verkar inte ha några större problem i och med en lång historia av vänskap men med människor jag inte känner så väl verkar det lite krångligt. Vet inte om jag tålmodigt ska insistera på Nagesvara eller om jag ska släppa taget och se till deras behov (för säkerhet och kontakt) och således vara mer tillmötesgående och/eller empatisk. Det slog mej att kanske skulle jag introducera mej med båda namnen och låta dem välja vilket som känns bäst för dem. Vad har du för tankar om detta? Skriv gärna till
kram
Nagesvara