Ritual och vördnad i buddhismen
En sida av buddhismen som ofta inte ägnas så stor plats i introduktioner, är ritual, recitation och vördnad. Men faktum är att någon form av ritual och recitation (som ibland kallas puja, helt enkelt ”vördnad”), är en viktig del för alla buddhister.
Recitation och puja skiljer sig egentligen inte så mycket från formell meditation eller en mer allmän praktik av medvetenhet, som man kanske till en början tror. I grunden handlar de alla om att vända sig i en riktning av större medvetenhet, visdom och medkänsla. Syftet med puja, recitation och läsning av buddhistiska texter är att hjälpa en att röra sig mot det upplysta.
Det finns flera sidor av puja som gör den effektiv. Dels är det en övning som engagerar hela personen, den lyfter fram ens aspirationer och stärker dem, och eftersom man oftast gör den tillsammans med andra, utvecklar den också sangha, den andliga gemenskapen.
Puja är en total övning, på så vis att den engagerar hela personen: kropp, tal och sinne. På så vis hjälper den oss att integrera alla sidor av oss själva och att föra ned våra aspirationer till talet och kroppen. När man utför puja sitter man med sammanförda händer framför ens hjärta. På så vis kopplar man hjärtat till vad man reciterar. En förklaring med händerna är att de är lätt kupade och symboliserar en lotusblomma. Lotusen är både en direkt symbol för upplysningen och även en symbol för vår inneboende potential att själva bli upplysta.
En annan förklaring är att man mellan händerna håller ”den önskeuppfyllande juvelen” som är önskan till upplysning för alla varelsers skull (bodhichitta). Denna önskan är den centrala drivkraften hos en mahayanabuddhist. Den sjufaldiga pujan som vi använder i Triratna är en uttalad mahayanapuja, där bodhisattvaidealet står i centrum. Det finns även pujor som mer tydligt och enkelt anknyter till den historiska Buddhan.
I pujan reciterar man verser, som på ett eller annat sätt ger uttryck för ens aspirationer (se t.ex. Enkel puja nedan.) Ledaren läser en rad och alla andra upprepar samma ord, fast ibland gör man puja unisont, tillsammans. Man reciterar även mantran, som är kopplade till en eller annan Buddha eller Bodhisattva, som förkroppsligar någon av upplysningens mer framstående egenskaper, t.ex. medkänsla, visdom, energi eller renhet.
Varför bugar man sig inför en Buddhastaty? Vad betyder det? Egentligen gör man det helt och hållet för sin egen skull. Det hjälper en att få kontakt med känslor som respekt, tillit och vördnad – med ens hjärta, helt enkelt – som är avgörande. När man bugar sig inför Buddhan, vanligtvis inför en staty eller en bild av den historiska Shakyamuni Buddha, hjälper det en att få kontakt med de egenskaper som Buddha hade, och även andra upplysta människor har. Dessa egenskaper har vi själva också inom oss, som frön i olika utvecklingsgrad. (för en fin beskrivning av en upplysts egenskaper se Purabheda sutta.)
Bugandet eller t.o.m. en fullständig prostration (då man kastar sig raklång på magen framför en staty) sägs också vara bra motmedel till stolthet, som en del av oss lider av. Prostrationen, precis som bugningen, finns i olika former i alla buddhistiska traditioner och den kan vara oerhört vacker och gracil – ett starkt utryck för den vördnad och tacksamhet man kan känna inför Buddha. Bilder på gamla tibetanska gummor, som hängivet prostrerar inför ett tempel eller ett berg, kan t.ex. vara starka och rörande.
Man gör också oftast puja tillsammans med andra, och den får då en kollektiv effekt. Ens egen strävan och ideal speglas och förstärks när man upplever den tillsammans med andra.
en första upplevelse
Min egen första upplevelse av puja, av en buddhistisk ritual, sammanföll med mitt första besök hos Triratna, som då höll till i en liten röd villa i Axelsberg, en halvtimmes cykelfärd från centrala Stockholm. Det var en kall novemberdag 1982. Först gjorde vi metta bhavana, en meditation där man odlar kärlek och välvilja (metta) inför sig själv och andra.
Detta var märkligt nog. Att önska sig själv väl och under meditationen upprepa inombords: ”Må allt gå väl för mig! Må jag vara lycklig!” o.s.v. Och att låta känslor av värme och kärlek komma fram. Och inte var det lätt, tyckte jag. Det tog mig lång tid att riktigt förstå denna meditation, att få den att fungera som den skulle. Nu är det den meditation jag av alla egentligen föredrar och som ger mig oerhört mycket. Den är som grunden för all andlig utveckling, anser jag nu.
Efter en tépaus, kom så en sjufaldig puja, som består av sju verser som speglar olika andliga sinnestillstånd. Det var för mig både en märkligt mystisk och självklart magisk upplevelse. Denna gång reciterades den på engelska; då fanns det inte en svensk version. Mellan vissa verser reciterade vi magiska och vibrerande mantran. Min respons var både fascination och en lågmäld fasa. Det var ju uppenbart att detta var något av stor betydelse, en ingång till en djup och underbar värld av högre mening och hjärtats innersta längtan. Ja, det var stort, men också lite skrämmande. Jag hade ju ingen vidare bra kontakt med de djup inom mig som denna upplevelse egentligen talade till.
Efter denna händelse, om jag får tillåta mig att vara lite mer självbiografisk, återvände jag till Helsingborg där jag fortfarande bodde. Kort därefter bad jag min vän, som jag besökt och som bodde på Triratnas center, att han skulle skicka mig ett band med en inspelning av pujan på. När bandet väl kommit var det jag som satt och gjorde puja, med en kassettbandspelare, eller rättare sagt med en tidlös buddhistisk gemenskap. Jag visste väl inte riktigt vad jag gjorde eller varför, men samtidigt kunde jag inte låta bli. De poetiska orden och deras betydelse sjönk in på något vis i mitt medvetande och fann ett gensvar. Kanske särskilt mantrorna var fascinerande.
Så småningom lärde jag mig mer om den sjufaldiga pujans betydelse och sammanhang. På så vis växte den i min uppskattning. Den har sitt ursprung i en för mahayanabuddhismen central och viktig text, En Bodhisattvas liv (Bodhicaryavatara) av Shantideva som levde på 700-talet v.t. i norra Indien. Det finns även enklare och kortare pujor, såväl som avsevärt längre. Se t.ex. Enkel puja (länk) nedan.
Det är inte alla som har en sådan okomplicerad och tillitsfull respons på pujan, som jag hade. Vill du läsa mer, finns det två texter av Tejananda och Vessantara, två mycket erfarna ordensmedlemmar i Triratna. De kommer från häftet Puja & hjärtats omvandling, se länkar längre ned.
varför är vi tveksamma till ritualer?
Skälet till varför ritualer och religiösa ceremonier inte så ofta tas upp står säkert att finna i en nutida reaktion eller tveksamhet inför ritualer, och kanske även en obekantskap. Det är som om mer betydelsefulla ritualer fallit bort från vårt kollektiva liv, samtidigt som ”det andliga” inte längre är en självklar del i många människors liv.
Våra liv har blivit ytliga och tomma, alltför rationella och splittrade. De religiösa ritualer som en del av oss gjorde som barn, för att vi skulle – utan att riktigt veta varför – även de har fallit bort, för det stora flertalet. Den koppling till något andligt, något högre, som vi kanske hade, har för många tunnats ut eller helt enkelt försvunnit.
Så även om många människor känner ett behov av en större mening, ett andligt sammanhang som de kan känna sig hemma i, så har det till stora delar och för många skjutits så mycket åt sidan, att det nästan inte längre existerar. Vi plockar kanske fram det vid riktigt stora händelser, som vid födslar, bröllop och dödsfall. Då lyser något igenom, men även då är det många som inte känner sig hemma i det mestadels kristna sammanhang, som dessa ceremonier tar plats i. Prästerna gör säkert sitt för att göra dem användarvänliga och låter ”det religiösa” få en sidoposition och inte den verkliga, den viktiga, som den har. Eller så smusslar han in Gud eller Jesus, på slutet, när ingen är beredd. (Kanske är det så, som delvis har varit min upplevelse, men kanske andra finner dem mer levande än så.)
Viryabodhi (mars 2006)
Vill du läsa mer finns det ett häfte, som finns som e-bok eller att ladda ned artiklarna (se nedan):
Puja och hjärtats omvandling – en introduktion till bodhisattvor och vördnadsövningar, av Vessantara och Tejananda, ger dig en inblick i buddhistiska ceremonier och ritualer och deras syfte, samt introducerar det inom mahayanabuddhismen så centrala idealet av Bodhisattvan (en varelse som strävar mot upplysningen för alla varelsers skull).
länkar