Purabheda sutta

Purābheda sutta (”innan kroppens sönderfall”)

(Sutta nipāta, 848–861)

En munis egenskaper

  1. En man frågade Buddha: ”Jag vill fråga dig om den fulländade människan. Det finns dem vi kallar ”de stillade människorna” – kan du berätta för mig hur de ser på saker och hur de uppträder?”
  2. ”Den stillade människan, som har släckt alla sina begär innan dess hennes kropp upplöses i intet, som inte bryr sig om hur saker uppkom eller hur de ska upphöra, och inte binder sig vid det som händer däremellan: en sådan människa har inga preferenser.
  3. Han har ingen ilska, ingen rädsla eller stolthet. Inget stör hans lugn och inget ger anledning till ånger hos honom. Det är en vis människa som är återhållsam i talet.
  4. Hon längtar inte efter framtida händelser och sörjer inte det förflutna; inga åsikter styr henne. Hon kan urskilja en väg till obundenhet från den intrasslade världen av sinnesintryck.
  5. Det finns inget han döljer och inget han håller fast vid. Utan ha-begär och avundsjuka, tränger han sig inte på; han varken föraktar eller sårar någon annan.
  6. Det är inte en människa som blir uppblåst, eller beroende av njutning; det är en människa som är ödmjuk och vaken, utan blind tillit; hon visar ingen motvilja mot någonting.
  7. Det är inte en människa som övar sig [i Dharma] för att han önskar sig något; om han inte får något alls blir han inte upprörd. Det finns i honom inget begär som växer till längtan efter att smaka nya sinnesnjutningar.
  8. Hennes uppmärksamma närvaro ger henne en stadig sinnesjämvikt, där arrogans inte får något fäste; hon jämför sig inte med resten av världen, som varken ”överlägsen”, ”underlägsen” eller ”jämlik”.
  9. Eftersom han förstår hur saker förhåller sig, är han fri från beroende – det finns inget som binder honom. För honom finns det inte längre något begär efter att existera eller att inte existera.
  10. Det är en sådan människa jag kallar stillad. Det är en människa som inte söker njutning, som inte har något som binder henne, och som gått bortom dragningen till bindningar.
  11. Det är en människa utan barn, utan rikedom, utan fält, utan kor – en människa som inte har något inom sig som han griper om som sitt, och inget som gör att han skjuter bort annat som inte sitt.
  12. Det är en människa som tar emot falsk kritik från andra, från präster och sökare, men som inte störs eller rubbas av deras ord.
  13. Det är en människa som är fri från begär, men inte snål; det är en människa som äger visdom och därför inte ser sig själv som ”överlägsen”, ”underlägsen” eller ”jämlik”. Det är en människa som inte ger sig in i spekulationer, som är fri från spekulationer.
  14. Det är en människa som inte har något i denna värld som hon kallar sitt eget och som inte sörjer över att inte ha något. Han är i sanning stillad som inte ägnar sig åt spekulativa åsikter.

 

(översättning till svenska av Viryabodhi, från Saddhatissas engelska översättning, augusti 2011; här finner du en liten kommentar till översättningen.)