Kom, Tara, kom,
du gröna, sköna, kom
ta över denna smärtfyllda kropp,
detta liv av fåfänga strävanden.

Kom, Tara, kom – fyll mig
med din obundna glädje,
befria mig från mina självåsamkade lidanden,
låt mig bli som du,
obunden och fri,
du obehindrade och oemotståndliga.

Ändå är jag så rädd,
att ge upp mitt lilla ömkliga jag.
Kom, Tara, kom – visa dig,
visa, hur man gör när man spränger
begärets – och rädslans – bojor,
visa, hur man beskriver kärleken
och gör rädslan maktlös.

Kom, Tara, kom – visa mig
hur jag kan släppa in
det som är du, din kärna –
din vänlighet, din genomströmmande ömhet,
din mäktiga tillit, ditt outplånliga väsen,
din aldrig sinande kärlek.

Kom, Tara, kom – visa mig
omvandlingens hemlighet och
det mystiska utbytet, hur en annans
glädje och smärta,
kan bli som min.

Kom, Tara, kom – jag lovar
att vara värdig din gåva!
Kom, Tara, bara kom!

(Viryabodhi, på ensamretreat,
på Ön, utanför Strömsund 25 juni 2002)

(in English – Come Tara.)