Purābheda sutta (”innan kroppens sönderfall”)
(Sutta nipāta, 848–861)
En munis egenskaper
- En man frågade Buddha: ”Jag vill fråga dig om den fulländade människan. Det finns de vi kallar ”de stillade människorna” – kan du berätta för mig hur de ser på saker och hur de uppträder?”
- ”Den stillade människan, som har släckt alla sina begär innan dess hennes kropp upplöses i intet, som inte bryr sig om hur saker uppkom eller hur de ska upphöra, och inte binder sig vid det som händer däremellan: en sådan människa har inga preferenser.
- Han har ingen ilska, ingen rädsla eller stolthet. Inget stör hans lugn och inget ger anledning till ånger hos honom. Det är en vis människa som är återhållsam i talet.
- Hon längtar inte efter framtida händelser och sörjer inte det förflutna; inga åsikter styr henne. Hon kan urskilja en väg till obundenhet från den intrasslade världen av sinnesintryck.
- Det finns inget han döljer och inget han håller fast vid. Utan ha-begär och avundsjuka, tränger han sig inte på; han varken föraktar eller sårar någon annan.
- Det är inte en människa som blir uppblåst, eller beroende av njutning; det är en människa som är ödmjuk och vaken, utan blind tillit; hon visar ingen motvilja mot någonting.
- Det är inte en människa som övar sig [i Dharma] för att han önskar sig något; om han inte får något alls blir han inte upprörd. Det finns i honom inget begär som växer till längtan efter att smaka nya sinnesnjutningar.
- Hennes uppmärksamma närvaro ger henne en stadig sinnesjämvikt, där arrogans inte får något fäste; hon jämför sig inte med resten av världen, som varken ”överlägsen”, ”underlägsen” eller ”jämlik”.
- Eftersom han förstår hur saker förhåller sig, är han fri från beroende – det finns inget som binder honom. För honom finns det inte längre något begär efter att existera eller att inte existera.
- Det är en sådan människa jag kallar stillad. Det är en människa som inte söker njutning, som inte har något som binder henne, och som gått bortom dragningen till bindningar.
- Det är en människa utan barn, utan rikedom, utan fält, utan kor – en människa som inte har något inom sig som han griper om som sitt, och inget som gör att han skjuter bort annat som inte sitt.
- Det är en människa som tar emot falsk kritik från andra, från präster och sökare, men som inte störs eller rubbas av deras ord.
- Det är en människa som är fri från begär, men inte snål; det är en människa som äger visdom och därför inte ser sig själv som ”överlägsen”, ”underlägsen” eller ”jämlik”. Det är en människa som inte ger sig in i spekulationer, som är fri från spekulationer.
- Det är en människa som inte har något i denna värld som hon kallar sitt eget och som inte sörjer över att inte ha något. Han är i sanning stillad som inte ägnar sig åt spekulativa åsikter.
Lyssna på en inläsning av sutta!
(översättning till svenska av Viryabodhi, från Saddhatissas engelska översättning, augusti 2011; här finner du en liten kommentar till översättningen.)