kapitel 20 – Vägen
273 Bäst av vägar är den åttafaldiga (vägen). Bäst av
sanningar är de fyra (sanningarna). Lidelsefrihet är
det bästa av sinnestillstånd. Människan med vision
(cakkhuma) är den bästa av alla tvåfotade.
274 Det här är verkligen vägen; det finns ingen annan
som leder till rent seende. Kliv in på vägen;
denna väg förbryllar Mara.
275 Genom att följa denna väg kommer lidandet att upphöra.
Detta är sannerligen vägen som jag förkunnat
alltsedan jag lärde mig hur man drar ut (begärets) pilar.
276 Du måste själv anstränga dig noga.
Tathagatorna (d.v.s. buddhorna eller de upplysta)
är endast förkunnare (av vägen). De som är
försjunkna (i högre medvetandetillstånd)
frigör sig från Maras bojor.
277 ”Alla sammansatta ting är obeständiga (förgängliga).”
När man ser detta med insikt (panna)
blir man led på lidande(t). Detta är renhetens väg.
278 ”Alla sammansatta ting är smärtsamma (otillfredsställande).”
När man ser detta med insikt (panna)
blir man led på lidande(t). Detta är renhetens väg.
279 ”Alla ting är tomma på oföränderligt själv.”
När man ser detta med insikt (panna)
blir man led på lidande(t). Detta är renhetens väg.
280 Den som inte tar vara på sin (andliga)
potential, som – trots att hon är ung och stark –
är lat och inaktiv, har svag motivation, en sådan lat
person finner inte vägen till insikt (panna).
281 Med vaktat tal, liksom med kontrollerat sinne,
låt han inte göra något (etiskt) oskickligt med kroppen.
Genom att rena dessa tre handlingsvägar, låt
honom vinna vägen som de visa gjort känd.
282 Genom träning (yoga) uppstår det (andligt)
stora (bhuri). Genom bristande träning
försvagas de (andligt) stora. När man förstått dessa
vägar till utveckling och försvagande (hos de stora)
ska man etablera sig så att det stora må frodas.
283 Skär ner (hela) skogen, inte (bara) ett träd.
Ur skogen uppstår rädsla. Skär ner både
träd och buskar, ta dig ”ut ur skogen”,
du vandringsman [shramana?, ’almsman’].
284 I den mån man inte skurit ner varenda kvist
i denna ”snårskog” (som är begäret) som mannen har
efter kvinnan, i den mån är hans sinne fjättrat,
likt den diande kalven vid sin moder.
285 Skär ner den klibbiga tillgivenheten, precis som man
plockar höstlotusen med ens händer. Odla fridens väg,
den nirvana som de lyckliga undervisat i.
286 ”Här skall jag bo under regnperioden, här under
den kalla och den heta.” Så tänker den andligt omogna
personen. Han förstår inte farorna (i livet).
287 Den där berusade mannen som gläds åt
barn och boskap, döden kommer och bär bort honom
precis som floden (sveper bort) en sovande by.
288 Söner ger inget skydd, inte fader eller
(andra) släktingar. För den som fångats av
”avslutaren” (d.v.s. döden) kan inte räkna
med något skydd från släktingar.
289 När man inser innebörden av detta, låt den
andligt mogna personen, återhållen av gott uppförande,
snabbt röja vägen som leder till nirvana.
Dhammapada, kapitel 20 (Sangharakshitas version, till svenska av Viryabodhi.)