Kapitel 3 – Sinnet
33. Likt en pilmakare riktar pilen, så gör den insiktsfulle (förstående) stadigt sitt skakande och vacklande sinne, som är svårt att vakta och svårt att behärska.
34. Likt en fisk som kastar sig från sida till sida när den tagits från vattnet och kastats på land, så darrar och skälver sinnet när det överger Maras domän.
35. (Sinnet) är flyktigt och svårt att kontrollera, fäster sig vid vad det behagar. Det är bra att tämja sinnet. Ett tämjt sinne bringar (en) lycka.
36. Sinnet är oerhört subtilt och svårfångat, fäster sig vid vad det behagar. Låt den insiktsfulle vakta över sinnet. Ett väl vaktat sinne bringar en lycka.
37. Sinnet rör sig vida omkring och går sin egen väg, okroppsligt är det och dväljs i hjärtats grotta. De som lär sig kontrollera det blir befriade från Maras bojor.
38. Hans visdom blir inte fullkomlig vars sinne är vacklande, som är okunnig om den äkta sanningen och vars tillit skakar (är skakig).
39. Det finns ingen rädsla för den som är medveten och oförvillad, vars sinne är obesmutsat av begär och som gett upp synd och dygd.
40. Tänk dig kroppen vara (skör) som ett lerkärl, stärk sinnet som om det vore en stad, med visdomens svärd ta dig an Mara. Fri från bundenhet, vakta över det du vunnit.
41. Inom kort kommer denna kropp, tömd på medvetandet, att ligga på marken som en värdelös mask.
42. Vad fiende än må göra fiende, eller hatande varandra, större är den skada man gör (sig själv) med ett felriktat sinne.
43. Varken fader eller moder, eller någon annan släkting, kan göra en så gott som ett fullkomligt riktat sinne.
(från Sangharakshitas engelska översättning, till svenska av Viryabodhi)
