Vi vänder oss mot mitten,
lämnar bakom oss rymdens alla riktningar
och dagens tidpunkter;
vi bugar oss inför det strålande vita ljuset
som alltid lyser i hjärtat av verkligheten
som är Buddha Vairocana.
Den oändliga rymdens kung,
ditt ljus strålar genom hela universum,
och lyser upp alla ting, inifrån.
Du som är Upplysaren,
släpp in ljuset i våra sinnens mörker,
som ett ljus som förs in i ett mörkt rum.
Din närvaro förebådas av lejonens rytande
som bär upp din lotustron.
Du är gjord av vitt ljus
mer strålande än middagstidens sol.
Med stor medkänsla ler du
mot alla varelser,
och framför ditt hjärta
håller du och vrider på
det gyllene dharmahjulet.
Åh Vairocana,
när döden väl kommer till mig
och jag måste lämna allt bakom mig –
min kropp och mina minnen,
mina vänner och fiender,
och allt som är bekant –
var då vid min sida.
Hjälp mig då att övervinna rädslan,
den subtila okunnigheten;
och finna den rätta vägen,
den välsignade ljusvägen,
hos din medkänsla.
Hjälp mig att finna vägen till ljuset,
det klara vita ljuset i verklighetens hjärta.
Åh välsignade Vairocana,
håll uppsikt efter mig
då döden kommer väl kommer.
Dharmas kung,
låt mig ta emot din visdoms ljusstrålar.
Visa mig livets sanna mening,
så att jag inte slösar bort
detta värdefulla mänskliga liv.
Åh Vairocana,
den oändliga rymdens kung,
hjälp mig att förstå Dharma,
avslöja för mig dess fulla innebörd,
lys upp mina falska föreställningar,
min begränsade förståelse –
hjälp mig att se alla saker klart.
Åh Vairocana,
se och bevittna
mina försök att växa,
min ärliga dharmapraktik.
Skänk mig din välsignelse
och låt ditt hjärtas rena, vita ljus
lysa ner på mig
och på alla levande varelser.
Åh Vairocana,
må jag ständigt vara i kontakt
med ditt hjärtas visdomsljus,
ett ljus innanför allt,
medvetandets rena ljus,
som lyser upp allt och alla.
Uppvaknandets kärleksfulla ljus.
om vairocana hum
Skriven av: Dharmachari Saccanama, december 1999.
(Översättning och med en del tillägg: Viryabodhi, mars 2011.)
