kapitel 18 – Fläckar
235 Nu är du likt ett vissnat löv;
dödens män har kommit till dig.
Du står nu vid avgångsdörren,
och du har inte ens mat för färden.
236 Gör en lykta (eller: ö) till dig själv;
sträva på och bli till en som är andligt mogen.
Med borttagna fläckar och felfri,
kommer du att nå det himmelska planet (bhumi)
av de andligt mogna (ariya-s).
237 Du har nu blivit gammal,
du har gett dig av och befinner dig i dödens närhet.
Det finns ingen viloplats för dig här emellan,
och du har inte mat för vägen.
238 Gör en lykta (eller: ö) till dig själv;
sträva på och bli till en som är andligt mogen.
Med borttagna fläckar och felfri,
kommer du inte (längre) att genomgå
upprepad födelse och död.
239 Människan med förståelse avlägsnar sina fläckar gradvis,
lite åt gången, och från en stund till en annan,
precis som silversmeden (avlägsnar)
orenheterna i silvret.
240 Precis som rost uppstår ur järn,
(och) när det uppstått ur det äter upp det,
likaså leder onda handlingar den som utför dem
till ett ont ställe (duggati).
241 Att inte upprepa är fläcken hos
de (muntligt överförda) heliga verserna.
Inaktivitet (i att underhålla dem) är fläcken för husen.
Lättja är fläcken hos skönhet.
Ovarsamhet är fläcken för den som vaktar.
242 Otrogenhet är partnerns fläck.
Snålhet är givarens fläck.
Både i denna och i den andra världen
är fläckar onda ting.
243 En större fläck än dessa är okunnighet (avijja),
som är den absolut största fläcken.
Överge denna fläck och bli fläckfria, vandringsmän.
244 Den skamlöse lever ett enkelt liv, är oförsynt
som korpen, nedsättande (om andras förtjänster),
påträngande, arrogant och som lever ett depraverat liv.
245 Livet är svårt för den som har en känsla av skam,
som alltid söker renhet, som är obunden (eller: strävande),
som är ödmjuk och som lever ett rent liv
och är insiktsfull.
246 Vem som än i denna vår värld förgör liv, talar osanning,
tar det som inte är givet, går till andras partners (fruar),
247 och är beroende av berusande drycker (surameraya),
en sådan person gräver i denna värld
upp sina egna (förtjänstfulla) rötter.
248 Vet detta, du visa person: de onda vägarna
ska du se (som de är).
Låt inte girighet eller det orättfärdiga leda dig
till långvarigt lidande.
249 Folk ger (allmosor) alltefter sin tillit
och efter sitt behag. Den som är missnöjd med den mat
som andra ger, uppnår inte koncentration (samadhi),
om det är på dagen eller natten.
250 Hos den, där den här sortens attityd är utplånad,
utdragen med roten och tillintetgjord,
den uppnår koncentration (samadhi),
både om dagen och natten.
251 Det finns ingen eld likt lustan.
Det finns inget fängsle likt ilskan.
Det finns inget nät likt illusionen (villfarelsen).
Det finns ingen flod lik begäret.
252 Andras fel är lätta att se; ens egna fel ser man med svårighet.
Man sållar andras fel som man skiljer agnarna från vetet,
men man döljer sina egna fel som en oärlig spelare
döljer ett förlorande kast (med tärningen).
253 Den som uppehåller sig vid andras fel och alltid är irritabel,
hos henne växer föroreningarna (asava–s).
Hon är långt ifrån att förgöra föroreningarna.
254 Det finns inga spår på himlen.
Det finns ingen äkta asket utanför (denna lära).
Människorna hänger sig åt villfarelser (papanca).
Tathagathaerna (de upplysta) är fria från villfarelser.
(Översättning av Viryabodhi, från Sangharakshitas engelska översättning av Dhammapada.)