De sex elementen talar
Sangharakshita
Jag är jord.
Jag är sten, metall och jord.
Jag är det som finns i dig
som ben, muskel och vävnad,
men nu måste jag ge mig av,
lämna dig lätt.
Nu måste vi skiljas.
Farväl.
Jag är vatten.
Jag är hav, sjöar, floder och bäckar,
regnet som faller från molnen
och daggen på blommornas kronblad.
Jag är det som finns i dig
som blod, urin, svett, saliv och tårar,
men nu måste jag ge mig av,
lämna dig torr.
Nu måste vi skiljas.
Farväl.
Jag är eld.
Jag kommer från solen,
färdas genom rymden,
för att sova i trä, flinta och stål.
Jag är det som finns i dig
som kroppsvärme, som värmen i ett famntag,
men nu måste jag ge mig av,
lämna dig kall.
Nu måste vi skiljas.
Farväl.
Jag är luft.
Jag är vind, kuling och orkan.
Jag är det som finns i dig
som andningsluften i dina luftvägar,
i dina lungor,
andningen som stilla kommer,
som stilla går,
men nu måste jag ge mig av,
lämna dig tom.
Nu måste vi skiljas.
Farväl.
Jag är rymd.
Jag rymmer allt,
från en dammpartikel till en galax.
Jag är det som finns inom dig
som rymden begränsad av
den jord, vatten, eld och luft
som din kropp består av,
men nu har de alla gett sig av,
och jag måste också ge mig av,
lämna dig obegränsad.
Nu måste vi skiljas.
Farväl.
Jag är medvetandet.
Ogripbart och obeskrivbart.
Jag är det som finns i dig
som syn, hörsel, doft, smak, känsel och tanke,
men nu måste jag ge mig av
från rymden, inte längre begränsad
av din fysiska kropp,
lämnar inget av ”dig”.
Det finns ingen att skiljas från,
så inget farväl.
Jord löses upp i vatten,
vatten löses upp i eld,
eld löses upp i luft,
luft löses upp i rymd,
rymd löses upp i medvetande,
medvetande löses upp i …?
HUM
(skriven sommaren 2002)
(översättning till svenska Viryabodhi, november 2012)