Kapitel 15 – Lycka

197 Vi lever i sanning lyckliga,
lyckliga bland de som hatar,
Bland de som hatar,
lever vi fria från hat.

198 Vi lever i sanning lyckliga,
friska bland de sjuka.
Bland de som är sjuka,
lever vi fria från sjukdom.

199 Vi lever i sanning lyckliga,
förnöjsamma bland de giriga.
Bland de som är giriga,
lever vi fria från girighet.

200 Vi lever i sanning lyckliga,
bland oss som inte har några ägodelar.
Vi ska livnära oss på sällhet,
liksom de strålande gudarna gör.

201 Seger föder hat, för den besegrade
erfar lidande. Den fridfulla personen upplever lycka,
och ger upp (både) vinst och förlust.

202 Det finns ingen eld likt lustan, ingen fläck likt det onda (kali, oförtjänst),
inget lidande likt att fästa sig vid de fem skandhorna
(i den villkorliga tillvaron), ingen lycka likt frid.

203 Hunger är den värsta sjukdomen,
den villkorliga tillvaron det värsta lidandet.
När man förstår detta, som det är, (inser man att)
nirvana är den högsta lyckan.

204 Hälsa är den högsta vinsten,
förnöjsamhet den största rikedomen.
De pålitliga är de bästa vännerna,
nirvana är den högsta lyckan.

205 När man fått smak för och
njutit av ensamhet och stillhet,
fri från sorg och fri från det onda,
(då) njuter man av sanningens (dhammas) hänförande smak.

206 Det är gott att träffa de andligt utvecklade (ariya-s);
att faktiskt leva med dem är alltid lycka.
När man inte träffar de andligt omogna,
då är man ständigt lycklig.

207 När man lever med de andligt omogna
sörjer man man ofta och länge. Att vara förbunden
med de andligt omogna är alltid smärtsamt,
som att vara förbunden med en fiende. Att vara
förbunden med de visa är behagligt,
som när släktingar kommer samman.

208 (Därför sägs det att man ska:) Följa en som är vis,
som har förståelse och kunskap, som bär dygdens ok,
som är både andligt och dharmiskt utvecklad (ariya).
Följ en med sådan natur,
precis som månen följer i stjärnornas spår.

(översättning av Viryabodhi,
från Sangharakshitas engelska översättning av Dhammapada.)