Uppalavanna-sutta

Samyutta-nikaya 5.5
(översatt från pali av Bhikkhu Bodhi)

Platsen är Savatthi. En morgon när bhikkhunin Uppalavanna klätt sig stod hon intill ett salträd som stod i full blomning.

Då fick Mara den onde för sig att han skulle väcka rädsla, ängslan och förvirring hos bhikkhunin Uppalavanna, vilket skulle få henne att tappa koncentrationen. Därför närmade han sig henne och yttrade detta:

Du har tagit dig hit till ett blommande salträd
och står här helt ensam(, du bhukkhuni).
Det finns ingen som är så vacker som du:
dumma flicka, är du inte rädd för (kringstrykande) skurkar?

Då undrade bhikkhunin Uppalavanna: ”Vem kan det här vara…? Aha, det här är Mara, den onde, som vill få mig att tappa koncentrationen (fokus).” När Uppalavannna insett detta: ”Det här är Mara, den onde,” svarade hon honom med dessa verser:

Även om hundratusen skurkar
precis som du skulle komma hit,
så rör det mig inte i ryggen, jag känner ingen rädsla;
även om jag är ensam, Mara, är jag inte rädd för dig.

Jag kan göra så att jag försvinner
eller så kan jag gå in i din mage.
Jag kan stå mellan dina ögonbryn
utan att du ser skymten av mig.

Jag har bemästrat mitt eget sinne,
krafterna är väl utvecklade;
jag är befriad från alla slags bindningar,
därför är jag inte det minsta rädd för dig, min vän.

Då insåg Mara den onde: ”Bhikkhunin Uppalavanna vet vem jag är.” Sorgsen och besviken gick han upp i rök.

(till svenska av Viryabodhi)