Här är en kort beskrivning av Vajrasattva, där sammanhanget är bekännelse :
”När vi gjort en genuin bekännelse känner vi oss lättade och renade. Vi känner att vi är tillbaka på rätt spår och att vi kan fortsätta framåt igen. Att befinna sig i det tillståndet illustreras på ett vackert sätt i visualiseringen av Vajrasattva. Det är förstås en vajrayana-övning men dess andemening ligger mycket nära bekännelseverserna som Ruchiraketu hör i sin dröm.
I Vajrasattva-övningen visualiserar du Vajrasattva rakt ovanför ditt huvud, sittande på en vit lotustron. Hans färg är renaste vitt, som färgen på nyfallen snö belyst av morgonsolen. Han är i sin tidiga ungdom. Han har långt, utslaget svart hår och hans leende ansikte uttrycker medkänsla. I vänster hand håller han en vajra (eller dorje på tibetanska), som han balanserar mot bröstkorgen och i höger hand håller han en vajra-klocka som vilar mot hans högra knä. I hans hjärta syns en mörkblå stavelse, hum, och runt den – formade som en girland – syns de etthundra bokstäverna i hans mantra, också de vita. Denna bokstavsgirland rör sig medurs runt det mörkblå hum:et och när bokstäverna snurrar runt syns droppar av ren vit nektar sippra fram. Denna nektar faller i en strid ström ner på din hjässa, ned genom mediannerven och ner genom alla nervcentra i ditt system och sköljer bort allt ont, sköljer hela din varelse absolut ren. När alla orenheter är bortsköljda samlas nektarn inom dig så att du gradvis blir som en kristallvas, till brädden full av en ren vit vätska.
När du har nått det stadiet ser du att hela himlen är fylld med rena, vita lotusblommor, sida vid sida. På varje vit lotusblomma sitter en ren och vit Vajrasattva, och nedanför varje Vajrasattva en levande varelse som blir renad precis som du. Du ser att du är en ren varelse i en ren värld, en ren varelse bland andra rena varelser. Då känns det tydligt att du verkligen har bekänt och blivit förlåten.”
(citat från kapitlet Den andliga betydelsen av bekännelse i boken Att omvandla sig själv, att omvandla världen, teman ur Det gyllene ljusets sutra, av Sangharakshita (Bodhi-förlaget 2018), översättning Vimaladhi, s. 124-5.)