För några år sedan fick jag ett litet häfte av min vän Vidyasuri som hette ”Hymn to the Buddha” – en hyllningssång i drygt 150 verser, av en tidig buddhist vid namn Matrceta, som levde under det första århundrandet v.t. (vår tideräkning). Dess titel är egentligen Satapañcasatka, som bokstavligen betyder ”hymn i hundra verser”. Den är översatt till engelska av Shravasti Dhammika, en australiensisk bhikkhu som bor i Singapore och är: ”spiritual advisor to the Buddha Dhamma Mandala Society in Singapore.” Citat från hans intressanta blogg, som jag även tidigare refererat till: Dhamma musings.
(bilden till höger är en målning av Buddha, av Chintamani, som hänger på Taraloka retreat centre, Shropshire, UK.)
Under en ensamretreat 2005 översatte jag denna hymn till svenska och har sedan putsat på den under årens lopp. Nu har jag publicerat översättningen på min hemsida: Hymn till Buddha. Det är en fantastisk lovsång om Buddhas olika egenskaper, som de framträdde för Matrceta i hans kontakt med Buddha i sanghan på den tiden och genom de texter han var förtrogen med, som då var nedtecknade. Man ser givetvis spår av de kanoniska texterna i hymnen, men den bär också prägel av författarens stora hängivenhet och insikt i Buddha och hans betydelse. Dhammika citerar i sitt förord den kinesiska pilgrimen I-tsing (som reste i Indien på 600-talet v.t.) som säger om Matrcetas poem:
”These charming compositions are equal in beauty to the heavenly flowers and the high principles which they contain rival in dignity the lofty peaks of a mountain. Consequently in India all who compose hymns imitate his style, considering him the father of literature. Even men like Bodhisattvas Asanga and Vasubandhu admire him greatly. Throughout India everyone who becomes a monk is taught Matrceta’s two hymns as soon as they can recite the five and ten precepts.”
Hymnen måste med andra ord haft ett stort inflytande på den tidens munkar och buddhister, och fungerar som en slags Buddhanusati; en kontemplation av Buddha. Här är verserna om Buddhas tal, från min översättning:
VII. Hyllning till talet
67-8. Med välvalda och betydelsefulla ord, sanna och ljuva,
ord som var djupsinniga eller enkla, eller både och,
komprimerade eller mångfaldiga.
Om man hörde sådana ord från dig, skulle då inte även en motståndare
övertygas att du var allvetande?69. Vanligtvis var ditt tal genomgående ljuvt,
men när det behövdes var det annorledes.
Oavsett vilket, var varje ord väl yttrat
eftersom det alltid nådde sina syften.70. Mjukt eller hårt, eller både och,
hade alla dina ord, när de destillerats, endast en smak. (10)71. Åh, så rena, fulländade och strålande dina handlingar är,
att du använde dessa juvelliknande ord på sådant vis.72. Från din mun så kär för ögat, föll ord så ljuva för örat,
likt nektar från månen. (11)73. Dina yttranden är likt vårregn över passionernas yrande damm,
likt Garudafågeln som dödar hatets orm. (12)74. De är likt solen som gång på gång
skingrar okunnighetens mörker,
likt Shakras spira som klyver stolthetens berg. (13)75. Ditt tal utmärker sig på tre sätt:
grundat i fakta är det sanningsenligt,
dess rena motiv skapar ingen förvirring,
och relevant som det är, är det lätt att förstå.76. När man först hör dina ord blir sinnet exalterat
men när man reflekterar över deras innebörd
sköljer de bort all passion och okunnighet.77. De går till hjärtat hos alla.
Medan de tröstar de sörjande, skrämmer orden de ovarsamma
och väcker de som är uppslukade av nöjen.78. Dina ord är i sanning för alla: de gläder de visa,
styrker dem med medelmåttigt förstånd
och lyser upp sinnet hos dem med svagt förstånd.79. Dina yttranden hjälper människor att släpa falska föreställningar
och drar dem mot nirvana.
De avlägsnar svagheter och får det goda (dygderna) att flöda.80. Din kunskap omfamnar allt,
din medvetenhet är ständigt närvarande
och sålunda blir det du säger alltid av.81. Eftersom du aldrig talar vid fel tidpunkt
eller på fel plats eller till fel person,
är dina ord likt skickligt riktad energi,
där ingenting går till spillo.
Läs mer här: Hymn till Buddha