Under min konvalescens från höftoperationen har jag försökt vara på Dharmagiri så mycket som möjligt. Senast var jag där i veckan som gick, tog lite foto vid Forsboforsen, Dalälven – jättesvårt i skarp vintersol – och en en video (en hälsning till Sona, som nyss fyllt 60, klicka på bilden så kommer du till videon).
Jag hade också Hasse och Ulla, våra hjärtliga och så hjälpsamma grannar. Det var en trevlig kväll med en curry och samkväm.
I torsdags tog jag också – till slut – ett vattenprov på Dharmagiri och lämnade in. Jag säger till slut eftersom det skulle gjorts för länge sedan. Vattnet tycks vara bra som det är, även om det har ganska mycket kalk i sig. Men vi vill ju vara säkra på att vattnet har god och godkänd kvalitet.
Höften läker riktigt bra och den senaste veckan har jag varje dag tagit en promenad – minst 40 min. varje gång – och igår gick jag och Pia ca. 5 km med stavar. Det kände jag mig stolt och mycket nöjd med. Det är så skönt att nu kunna röra mig mer, utan rädsla för smärta. Men jag är inte helt fri från lite smärta än, troligtvis från mjukdelar, muskler och senor som försöker anpassa sig efter nya förhållanden. Det börjar kännas som om jag får ett nytt liv, vilket jag hade hoppats på.
Sedan vill jag bara nämna att jag också läser en väldigt bra dharmabok för tillfället: ”Focused and Fearless” av Shaila Catherine, en vipassanautövare och mycket erfaren meditatör (mer info på Wisdom Books). Snart tänkte jag skriva en liten anmälan av den, men kan bara säga att i och med mitt gradvisa tillfrisknande har den hjälpt mig att finna tillbaks till glädjen och fokus i meditation. Under en längre period har det varit lite torrt och oinspirerat. Något som förr eller senare måste vända, så att inte tilliten gradvis torkar ut. Tack och lov har den kommit tillbaks.
med metta,
Viryabodhi