(målning av Dharmachari Kumuda, Bristol Buddhist Centre, UK)Igår kväll hade vi en mitrakväll för män, som vi har varannan torsdag på Stockholms Buddhistcenter, och Mikael Skifte ledde hela kvällen. Vi mediterade lite längre än vanligt och efter den obligatoriska tépausen ledde Micke oss genom en kontemplation av Amitabha. Vi tänkte att vi satt i en solnedgång på en strand och såg hur en lotusblomma växte fram ur havet, en varm strålande rubinröd lotusblomma, och ur den visade sig Amitabha med samma gyllene strålande rubinröda färg o.s.v. Det var en fin kontemplation och jag fick en känsla för Amitabhas värme, kärlek, och hans invit in i en större mer kärleksfull värld.
För några år sedan hade jag en stark respons på Amitabha när jag översatte det lilla häften ”De fem buddhornas mandala” av Vessantara. Då följde jag upp honom och var extra medveten om honom och hans egenskaper en tid. Igår kändes det som att det var dags att återknyta kontakten och utforska den lite mer. Så, tack Micke och tack Amitabha.
Efter Mickes presentation, som lika mycket handlade om föredrag Ratnaguna gett om Pure Land buddhism, hade vi en livlig diskussion om bl.a. ”självkraft” (self-power eller jiriki) och ”yttre kraft” (other power eller tariki), om ilska, och om begär (begär är det gift eller hinder som Amitabha omvandlar). Dan nämnde också Mircea Eliade, en rumänsk religionshistoriker som skrivit en mängd intressanta böcker (ingen som jag läst, men Dan hade läst som student), sök på google så finner du bl.a. på engelska wikipedia om honom. När det gäller ”självkraft”, är det den personliga ansträngning och strävan som kommer från mig själv och som är en oundgänglig del av dharmapraktik – det är det inflytande som jag själv har på min praktik.
”Ytterkraft” är den kraft eller det inflytande som kommer utifrån, från bilder och symboler, eller t.o.m. som en upplevd kraft/inflytande som känns som den kommer utifrån. Det kan vara inflytandet från en en buddha eller bodhisattva, eller också i en bild eller föreställning – t.ex. bilden av Indras nät, tanken att alla händelser och vi själva hänger ihop och påverkar varandra, på många vis. En annan föreställning kan vara att det finns en kärlek som strömmar genom universum, alltid och överallt, och denna kan man uppleva som levande och kommande utifrån.
Jag sa att man kan se dem som två poler som behöver finnas med i ens praktik, ytterst sett finns det ingen skarp gräns mellan dem. Likadant finns de med i ens meditationspraktik, som de två egenskaperna strävan/aktivitet och mottaglighet/öppenhet, som man balanserar och odlar på allt högre plan.
Saccanama vi Bristol Buddhist Centre har skrivit en hyllning (invocation) till Amitabha som du finner här Invocation to Amitabha.