Kategoriarkiv: Mitrastudier

En Amitabhakväll

(målning av Dharmachari Kumuda, Bristol Buddhist Centre, UK)

Igår kväll hade vi en mitrakväll för män, som vi har varannan torsdag på Stockholms Buddhistcenter, och Mikael Skifte ledde hela kvällen. Vi mediterade lite längre än vanligt och efter den obligatoriska tépausen ledde Micke oss genom en kontemplation av Amitabha. Vi tänkte att vi satt i en solnedgång på en strand och såg hur en lotusblomma växte fram ur havet, en varm strålande rubinröd lotusblomma, och ur den visade sig Amitabha med samma gyllene strålande rubinröda färg o.s.v. Det var en fin kontemplation och jag fick en känsla för Amitabhas värme, kärlek, och hans invit in i en större mer kärleksfull värld.

För några år sedan hade jag en stark respons på Amitabha när jag översatte det lilla häften ”De fem buddhornas mandala” av Vessantara. Då följde jag upp honom och var extra medveten om honom och hans egenskaper en tid. Igår kändes det som att det var dags att återknyta kontakten och utforska den lite mer. Så, tack Micke och tack Amitabha.

Efter Mickes presentation, som lika mycket handlade om föredrag Ratnaguna gett om Pure Land buddhism, hade vi en livlig diskussion om bl.a. ”självkraft” (self-power eller jiriki) och ”yttre kraft” (other power eller tariki), om ilska, och om begär (begär är det gift eller hinder som Amitabha omvandlar). Dan nämnde också Mircea Eliade, en rumänsk religionshistoriker som skrivit en mängd intressanta böcker (ingen som jag läst, men Dan hade läst som student), sök på google så finner du bl.a. på engelska wikipedia om honom. När det gäller ”självkraft”, är det den personliga ansträngning och strävan som kommer från mig själv och som är en oundgänglig del av dharmapraktik – det är det inflytande som jag själv har på min praktik.

”Ytterkraft” är den kraft eller det inflytande som kommer utifrån, från bilder och symboler, eller t.o.m. som en upplevd kraft/inflytande som känns som den kommer utifrån. Det kan vara inflytandet från en en buddha eller bodhisattva, eller också i en bild eller föreställning – t.ex. bilden av Indras nät, tanken att alla händelser och vi själva hänger ihop och påverkar varandra, på många vis. En annan föreställning kan vara att det finns en kärlek som strömmar genom universum, alltid och överallt, och denna kan man uppleva som levande och kommande utifrån.

Jag sa att man kan se dem som två poler som behöver finnas med i ens praktik, ytterst sett finns det ingen skarp gräns mellan dem. Likadant finns de med i ens meditationspraktik, som de två egenskaperna strävan/aktivitet och mottaglighet/öppenhet, som man balanserar och odlar på allt högre plan.

Saccanama vi Bristol Buddhist Centre har skrivit en hyllning (invocation) till Amitabha som du finner här Invocation to Amitabha.

Distansstudier för män

Under helgen som gick träffades en liten grupp män på Dharmagiri för att ha den första träffen av mitrastudier för män på distans. De äkta distansmännen var Daniel (Sundsvall) och Roger (Halmstad), sedan Jöran, Sven och jag från metropolen. Jöran tog några bilder och har redan skrivit i sin blogg om helgen. Vårt tema var den ädla åttafaldiga vägen och i synnerhet de två första delarna på denna: fulländad vision och känsla. Som grundtext hade vi Sangharakshitas bok ”Buddhas ädla åttafaldiga väg – vision & omvandling”.

Det var en givande helg, även för mig och en glädje att återknyta till denna rottext. På fredagskvällen kände jag mig lite osäker på hur det skulle gå, eftersom jag fortfarande kände av en kraftig förkylning/ influensa – vad det nu är var – och var trött. Men det gick galant och även meditationen öppnade upp sig på givande sätt för mig. Det kändes som en mycket bra start för oss och lovande inför framtiden. Några dharmajuveler kommer vi nog alla att minnas och omhuldas av, bl.a. ”andlig stolthet”, vikten av att vara ärlig inför var vi befinner oss, metaforen om ormen som sväljer en groda som fastnar halvvägs och som den varken kan svälja eller hosta upp (om nu ormar hostar) m.m. Ormen och grodan är en traditionell indisk metafor för det andliga livet, som när man väl gett sig in på det alltid kommer att utmana en och kräva att man går djupare och vidare – tar det alltmer på allvar. En spänning mellan samsara och nirvana, som vi i bästa fall upplever som kreativ, även om den ofta kan kännas något obehaglig.

Ett varmt tack till er alla och särskilt Sven, som i en pressad livssituation tog sig tid för en välbehövlig helg borta ifrån, … det vanliga. Dessutom gjorde jag min första paj någonsin, med squash, gul paprika, ägg m.m. Det var ju inte alls svårt och jag undrade varför jag aldrig tidigare provat denna kost.

(bilden längst upp är en sammanlänkad panoramabild, en form jag börjat leka med den sista veckan. fascinerande perspektiv öppnas upp, även om jag än så länge inte blivit riktigt nöjd med motiven. det kommer mer och här nedan ett annat försök, vid Dalälven:)

Viryabodhi