För tillfället läser jag The Yogi’s Joy av Sangharakshita, som är en kommentar på några sånger ur Milarepas ”hundratusen sånger”. Jag har funnit många juveler och önskar att översätta några citat, så småningom. Här är i alla fall ett på engelska:
”The essence of spriritual inspiration is that it is free and spontaneous. Spiritual attainments should never be used, even for a good purpose. Even directing one’s creativity towards some unselfish aim is to abuse it. Creativity will find its own uses, its own expression. It has its own momentum, and to try to harness it to a practical purpose is to deny its very nature. We see it as a good thing to try to put everything to good use, however trivial that use may be, and we feel uneasy if we can’t put our finger on what something is for. But that uneasiness comes down to not knowing what we ourselves are for.”
(s. 138, The Yogi’s Joy, Sangharakshita, Windhorse Publications)
Jag finner detta befriande och utmanande. Så ofta drivs jag själv av att vara nyttig och hjälpsam och aktiv, för att på något vis stilla ett – ja, något. Detta citat och omkringliggande text hjälper mig att vända uppmärksamheten mot det större och djupare perspektivet i Dharma.
Boken är en juvel och kan också beställas via adlibris: The Yogi’s Joy. Så säger jag förvisso om de flesta av Sangharakshitas böcker, men tillåter mig denna glädje.
metta,
Viryabodhi